måndag 18 november 2013

Hackkyckling...

I somras köpte vi tre nya hönor varav en som fortfarande var kyckling. De fullvuxna blev genast accepterade av de andra hönsen och tuppen MEN den lilla kycklingen fick det inte lätt. Hon blev hackad på av allihop så att fjädrarna yrde och blodet flöt....det var ganska jobbigt för oss i familjen att betrakta. Man vill ju gärna att det ska vara lite Bullerbykänsla i hönshuset. Alltså inget bråk och ingen hackkyckling!!!


Vad gör man?

Nacka den sa många till oss det kommer ändå aldrig att funka.

Nacka den lilla kycklingen, aldrig i livet så kan man väl inte göra!!! Den har ju inget ont gjort och dessutom är det ju den som blivit utsatt för rena mobbningen. Nej det kändes ju absolut inte rätt.

Så vi fixade ett eget litet rum till kycklingen utanför de andras och på dagarna när de andra fick gå fritt fick den skydd i en stor hönsbur som maken hade snickrat ihop.

Nu i helgen tänkte vi att det var dags att föra samman gänget igen.

Resultat - Inget blod och inga borthackade fjädrar. Kycklingen har bott med de andra ett par dagar nu.
MEN den får inte vara med ( t ex sitta på pinnen eller bada mysiga jordbad ) och den är rädd för de andra.

Det som varit mest obehagligt med att betrakta den stackars hackkycklingen är att samma beteende som funnits och finns i vår hönsgård också går att se bland oss människor.

1 kommentar:

  1. Det här med grymhet och grupptryck alltså. Och predestination. Är lillhönan predestinerad att bli hackad på även i en helt ny grupp? Har den börjat identifiera sig själv som hackkyckling även i andra sammanhang?

    SvaraRadera